Svar till My
Fick en fråga av My, som jag har fått ett par gånger förut också så jag tänkte passa på att svara på den.
"My om Mycket den här veckan:
Vilken fin blogg du har! Får jag lov att lägga den bland mina favoriter? alltså som länk?? Får jag fråga dig en sak, jag förstår att det är en mysko fråga och bortse helt från den om du tycker att den är för påflugen.... Men jag som mamma undrar ibland, om ens barn skulle bli bragd om livet? hur i hela friden gör man för att själv inte ta livet av den personen?? alltså jag förstår att en död berättigar inte en annan, men ändå... ens barn."
Det är ingen lätt fråga att svara på. Men jag säger som jag brukar; att ta livet av honom vore nästan för snällt och för enkelt. Visst har jag tänkt tanken och blivit så förbannad och ledsen att jag bara vill hämnas. Men egentligen, är det inte mer plågsamt för honom att varje dag bli påmind om att han är anledningen till ett barns död? Jag skulle inte stå ut med vetskapen om att jag, medvetet eller omedvetet, vad anledningen till ett barns död. Och även om jag hade haft ihjäl honom så hade det förmodligen varit en kortvarig frid. Att hämnas förbättrar hur man mår just för stunden, men i det långa loppet mår man bara sämre av det.
Att man funderar på att göra det är nog rätt vanligt. Det är en del i processen att försöka acceptera vad som hänt. Men det är en helt annan sak att verkligen göra det. Jag säger som Emerich Roth, jag väljer kärleken framför hatet.
(och My, du får absolut lägga bloggen bland dina favoriter om du vill det!)
Kommentarer
Trackback
