Rädslan över att något är fel
Igår plussade jag. Känslan går inte att beskriva med ord. Jag har hoppats i flera år på ett syskon till Liam och tänkt att "någon gång kommer det..." men tiden har gått utan att jag blivit gravid. Hoppet började ta slut och på sistone har jag tänkt att det antagligen inte kommer bli fler barn, vilket var en stor sorg. Jag hade inte bara sorgen efter Liam att kämpa med, utan också sorgen över att jag aldrig skulle få bli mamma igen. Att jag aldrig skulle få se mitt eget barn växa upp.
Att då äntligen få det där plusset som vi längtat så länge efter...ett plus vi inte trodde att vi skulle få..det är otroligt! Vi är så otroligt lyckliga. Vi vet att något kan gå fel, och det är nu vår största rädsla, men plusset igår visade att jag kan bli gravid. Men det tar tid. Vi har fått mer att kämpa för nu!
Men rädslan över att någonting ska gå fel är förlamande. Om någonting går fel nu, vem vet hur lång tid det tar innan jag blir gravid igen? Om jag blir gravid igen. Och jag blir inte direkt yngre heller, vilket ökar riskerna för att någonting skulle vara fel med barnet. Men att någonting skulle vara fel med barnet (t.ex. downs syndrom) är ingenting jag oroar mig över. Det är sådant jag kan hantera, men jag kan inte hantera att jag aldrig blir mamma igen. Det är någonting jag velat hela livet, och någonting som togs ifrån mig på ett ögonblick den där dagen i juni.
Jag vet att jag svamlar, men jag försöker sätta ord på känslor som det inte finns ord till. Någonting som inte är helt lätt...
Mitt plus, som jag hoppas ska bli starkare och starkare.....
Kommentarer
Postat av: Mica
Grattis till pluset!
Jag beklagar verkligen sorgen efter eran son. Jag kan inte tänka mig in i hur ni känner och mår, men jag beklagar verkligen. Tack för att du delar med dig så personligt!
Postat av: Petra
Grattis till plusset ;D
Trackback
