Ditt leende betydde allt...
Att se min son lycklig och veta att han mådde bra var det absolut viktigaste för mig. Nu är det viktigaste att veta att han var glad och lycklig, att vi gjorde allt vi kunde för honom, men framförallt att han var lycklig och skrattade ända till slutet.
Trots att jag varje dag lever i min värsta mardröm - att leva utan dig - så har jag ändå haft tur. Jag fick dig. Vi fick dig. Även om vi bara fick låna dig för ett tag så lärde du oss så mycket, fick oss så lyckliga och du fick oss att känna sådan kärlek vi inte trodde var möjlig. Du var vår lilla kille med bus i blicken och spring i benen men ett hjärta av guld. Det finns ingen som kan göra mig så lycklig som du gjorde, bara genom att finnas till.
Jag sitter ofta och kollar på foton utav dig och förväntar mig att du snart ska storma in genom dörren om den 6-åring du snart skulle vara. Hur skulle någonting kunna se annorlunda ut? Du är ju så full av liv på bilderna! Att du inte längre finns här hos oss är otänkbart. Omänskligt. Men att jag inte har fler minnen utav dig är ett bevis för det.
Du finns inte hos oss på samma sätt jag hade velat. Men jag är övertygad om att du finns. Någonstans. På ett bättre ställe där du fortfarande kan springa omkring med bus i blicken och skratta.
"You think the dead we loved ever truly leave us? You think that we don't recall them more clearly than ever in times of great trouble?"
Kommentarer
Postat av: Purlan från FL
Han är en sån fin liten kille på alla bilder...gråter med er varje gång jag går in på din blogg. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att förlora Elliot (och vill inte föreställa mig det heller)
Trackback
