Allt utanför normen är fel?
Många gånger har jag ställt mig frågan hur samhället egentligen fungerar, och varför det fungerar så. Jag upplever att många personer i samhället idag tycker att allt utanför normen är fel. Och är det någonting som sticker utanför normen så vill man gärna kategorisera det, t.ex. med hjälp utav diagnoser. Just detta med diagnoser som ADHD, aspberger och liknande fascineras jag utav. Vem har bestämt att de måste ha någon diagnos för att dessa personer inte fungerar som majoriteten? Ska man helt enkelt vara en klon utav varandra för att vara "normal"? Får man inte vara lite egen, ha lite mer energi, vara lite folkskygg etc och samtidigt vara "normal"? Och nästa fråga är ju då, vad är egentligen normalt? Det som är normalt för mig behöver ju inte vara normalt för alla andra.
Jag har pratat med många ungdomar som upplever att de inte är normala, men om sanningen ska fram så tror jag att de allra flesta känner så, i alla fall då och då. En del av dem har varit rädda för att de har någon läskig diagnos och upplever att andra skulle titta snett på dem om de får någon diagnos. Andra tycker att det vore lättare med en diagnos, för då vet de varför de inte fungerar som "alla andra". Är det verkligen så det ska vara, att människor (kanske främst ungdomar?) ska gå omkring och fundera på om de är normala eller inte? Jag tycker det är absurt att vi är så snabba på att kategorisera och döma ut andra. Dömer vi kanske ut andra och letar "fel" på dem för att vi själva ska känna oss mer normala? Förmodligen är det en blandning av allt möjligt, men jag tycker det är så trist att det är så vi fungerar i samhället idag.
Jag skrev i en tråd på familjeliv idag som handlade om abort. En utav sakerna jag skrev var: "Sedan när fick vi returrätt på människor som inte passar in i normen?"
Och då syftar jag inte på när vi fick kunskapen om abort eller liknande. Utan jag syftar på när det blev helt okej att göra abort för att barnet inte fungerar helt "normalt". Om det är okej att göra abort för att barnet har Downs Syndrom, är det då också okej att göra abort om barnet har ADHD? Om det gick att ta reda på det under graviditeten vill säga. Eller är det okej för att barnet har rött hår, för det är ju också ovanligt? Är det helt enkelt vår rättighet att bestämma om någon annan får leva eller inte?
Nu låter det kanske som att jag är emot abort, men det är jag verkligen inte. Jag tycker att det kan vara ett bra alternativ om man inte kan ta hand om barnet, eller om man blivit gravid genom t.ex. våldtäkt. Ett bra alternativ för någon annan. För mig är det inget bra alternativ. Andra får förstås göra som de vill med sina liv och fatta sina egna beslut, men ibland undrar jag hur människor tänker.
Kommentarer
Trackback
