Livet utan Liam

Det har varit mycket att göra på jobbet, både igår och idag. Dessvärre ser det inte ut som att det kommer att bli lugnare på ett tag heller. Jag känner att jag inte riktigt kommit in i jobbtempot än. Jag har riktat in mig på att jag snart kommer att få vara mammaledig så dagarna känns otroligt långa. Och ledigheten känns långt bort....Men det är väl bara att stå ut.

Det har också varit en hel del andra funderingar de senaste dagarna. Pontus blev nämligen erbjuden ett nytt jobb, ett jobb han länge drömt om. Nackdelen är att vi i så fall måste flytta ner till storstan - Stockholm. Jag har bott där när jag var liten och alltid önskat att jag kunde bo där igen. Men det är ju inte riktigt så enkelt nu när man är vuxen. Dels ska man ju hitta ett jobb. Men jag vill också bo i ett område där jag känner mig trygg och med gott samvete kan låta mitt barn växa upp. Jag vet egentligen inte så mycket om Stockholm och vilka ställen som är "bra" att bo på och vilka som är "mindre bra". Men det är väl någonting vi får kolla upp i så fall. Flyttar vi till Stockholm kommer vi också betydligt närmare Liam. Han ligger begraven på samma ställe som min farfar, ca en timme utanför Stockholm. Det skulle betyda så otroligt mycket för oss. Att ha möjligheten att åka dit precis när vi vill. Men flyttar vi härifrån flyttar vi också från staden där vi levde med Liam. Flyttar vi till en annan stad blir han mindre levande. I en annan stad har vi inga minnen utav honom. Vi får väl helt enkelt fundera vidare, vi har ju ett tag på oss!