Det händer när man minst anar det
Saker och ting har en tendens att hända när man som minst anar det, och de man minst tror att det ska hända. Åtminstone är det så för mig. Min lilla lillebror (som inte är så liten längre...) är en riktig tuffing som har svårt att att visa sig svag. Idag ringde han till mig och grät i telefonen. Redan där trodde jag att jag skulle svimma. Vad kan egentligen ha hänt för att få honom att gråta?! Han fick knappt fram orden, men sedan kom de, "Jag och Anna ska skiljas".
Och jag som trott att de varit så lyckliga! Vilket de visserligen har varit, enligt honom. De har tre barn tillsammans, minstingen är född i början på juli. Men som han säger, ibland känns allt bra men man känner inom sig att det inte fungerar. Jag är så ledsen för hans skull, för Annas, för barnens. Att detta kom så plötsligt förvånad mig mest. Allt har verkat som vanligt mellan dem, även när man pratat med dem. Jag är bara så förvånad. Men samtidigt är jag stolt över min lillebror. Han vågar ta steget och skilja sig istället för ett leva i ett förhållande han inte tror på, i ett förhållande där han inte känner att allt fungerar som det ska. Jag hoppas bara på att det löser sig för det bästa för dem alla. Jag antar att det är tur i oturen att barnen är små och inte kommer att minnas så mycket? Men å andra sidan, vad vet jag om sådant?
Kommentarer
Trackback
